Igår var en tung dag. En dag som det gjorde ont i bröstet igen. Svidande. Sista dagen med fina Linnéa på jobbet. Sista dagen att ha henne som världens bästa chef. Hon är som den storasyster jag aldrig fick. I nästan 3 år har vi jobba så nära. Har spenderat mer tid med henne än någon annan de senaste åren och vi har delat så mycket med varandra. Hon har verkligen funnits där för mig. Speciellt i år.

Det var en sån där dag igår som man inte vill uppleva. Och andra saker kom i tankarna och dagen blev ännu jobbigare. Så många tårar jag fällt sedan förra sommaren är alldeles för många. Jag hoppas att det vänder snart. 

Och jag hoppas att jag slipper "mista" fler personer i mitt liv. 

Och i sommar ska jag försöka ta mig till Jacobs grav, hur ont det än gör, så måste jag det. Jag ska klara det. 

Nu ikväll har jag haft bästismys. Ätit tacos och sett på bio. Precis vad jag behövde idag. Min mage strular som vanligt och illamåendet är helt brutalt vissa dagar. Inget har varit speciellt lätt på senaste. Men jag försöker ändå göra det bästa av situationen var dag som går. 

Nu ska jag mysa ner mig i soffan, lyssna på musik som berör och fundera vidare.

Kram