Det är torsdag eftermiddag, jag är trött på det mesta nu. Vädret. Mörkret. Viruset. 

Jag saknar mina bästa vänner mer än någonsin och vill inget annat än att krama om dem i timmar. Skratta och bara få lyssna på deras olika funderingar om livets teater. 

Jag har inte träffat min Moa sen den 23 augusti. Jag saknar henne så att kroppen värker. Hon är en kämpe, min bästa vän. Och jag önskar inget annat än att hon ska få må bra igen. För livet utan att få träffa henne är värdelöst. 

Jag har börjat få inflammationer igen. Vissa dagar värker mina ben så starkt att jag knappt kan sova. Försöker blunda för det, men nu börjar oron tränga sig på igen. Tänk om min kropp har börjat bli imun mot min medicin? 

Sen är andra vågen här. Skördar liv dagligen och mitt i allt är julen på ingång. -Och så även vår största försäljningsperiod. Nu gäller det att lägga in alla extra växlar, lösa problem och ta oss igenom det hela med ett gott humör. 

Men mest av allt vill jag nog bara rymma till en ö där solens strålar värmer min hud var dag. Andas och bli hel igen.