Idag var en sån dag där många minnen kom ikapp. Att få krama om personer som varit en så nära i så många år efter månader isär kändes i mitt hjärta. Så där att tårarna var på väg och rösten darrade. Nu rinner tårarna. Jag som lovat mig själv att få ett slut på detta. 

För han är ute ur mitt liv för gott. Punkt.

Men alla runt om ligger fortfarande så nära inpå mitt hjärta. De är så fina människor som jag delar tusentals minnen och skratt med. Personer som jag inte längre får dela skratt med. Och det är vad som gör så ont idag. Så ont att bli påmind om hur glad jag var med dem i min närhet. Och vetskapen om att jag aldrig mer ska dela minnen med dem.

Jag är tacksam för Lena & Mats. Pontus och Camilla. De var min andra familj. 

Kommer för alltid att minnas alla goda stunder och hoppas att de minns mig på samma sätt. 

 Jag saknar den delen i mitt förflutna. Jag saknar er.