One Life.

Och det var en sen julikväll, mina fötter dunkade av smärta efter för många timmars dans och mina lockar i håret var mest bara ett minne blott. Trots detta så var jag fortfarande världens lyckligaste tjej på jorden. Jag hade dig, killen som gör livet så mycket lättare, han som får mina tunga andetag att bli lätta som en bris i den varma sommarvärmen. Du var fortfarande uppe på fötterna, dansade med våra gemensamma vänner och såg sådär fri och lycklig ut som man gör i ungdomen. Du kikade mot mig och gick fram till mig, kysste mina läppar och drog mig in i din varma mysiga famn och viskade att jag skulle ställa mig på hans fötter, vi svävade fram i takt till musiken skrattade i halsgropen och tittade varandra djupt i ögonen. Dina vackra ögon som strålade för mig. För mitt hjärta. I vår värld fanns bara fina saker, saker som gjorde livet lättare att leva. Tillsammans, du och jag, kunde vi övervinna allt. Vi tog varandras händer och vandrade hemåt i gryningen, den känslan var den bästa av alla. Att veta att man alltid har en morgondag med dig. Att du alltid finns vid mig. Min livsgnista.