Även om det ekar tomt här så betyder det inte att jag är borta. Har tänkt så många gånger att jag ska kika in och säga hej, men livet kommer emellan. 

Jag har haft semester i 2 veckor nu, 2 veckor som har spenderats i nya lägenheten. Jag kämpar på. Tycker allt känns jäkligt jobbigt vissa dagar, medan andra dagar känns bättre. 

Det som oroar mig mest just nu är att jag inte hinner vara bara jag och får njuta av livet och sommaren. Igår kom hag hem kring 21, i förrgår 23. Långa dagar. Dessa dagar var även de enda med riktig sommarvärme så ångesten kryper på lite extra när man står inomhus och spacklar en vägg när man skulle kunna vara i stugan och sola och bada. 

Men jag ska inte klaga!

Jag vet att det kommer bli så fint när allt blir klart. Bara att det får ta sin lilla tid. 

Nu till veckan måste jag börja packa allt här hemma och sen får jag se hur långt jag kommer med allt. Drömmen vore att kunna ha ett rum klart iaf. Så jag kan flytta in möblerna och alla saker någonstans. 

Jag ska inte ljuga om att säga att det känns tufft att lämna stan. Min lilla trygghet. Här har jag bott sen hösten 2016. Mitt egna hem, med minnen som bådar både gott och ont. 

Jag kommet sakna att ha 2 minuter till allt. Jag kommer sakna mina fönster. Jag kommer dessa väggar, hur jag än försöker låta bli. För det var här jag formades till den person som jag idag är. Det var här jag gick itu och lagade varje liten bit, en i taget. Och alla fantastiskt roliga kvällar som jag haft med tjejerna. Alla fester och myskvällar. Sleepover och middagar. 

Kram

Börjar plocka ihop mitt hem...