Idag är en dag som förändrade mitt liv på många plan. Idag är det fredag. För ett år sedan gick jag & han skilda vägar och har sedan dess aldrig pratat igen. Den smärtan som min kropp var fylld av denna dag för ett år sedan går nog aldrig att beskriva för någon. 

-Att veta att när jag kommer hem från jobbet sent ikväll, så finns inget av honom kvar. Bara en lägenhet. En lägenhet som nu bara är min. Där bara jag kommer att bo. Och där jag kommer få torka mina tårar själv. I min ensamhet.- 

Ett år idag. 365 dagar. Minns det som det vore igår. Hur vi höll om varandra i hallen. Hur bröstet exploderade i smärta. Hur ont det gjorde att kyssas farväl. Och hur tunga mina steg var på väg till jobbet. Hur tårarna rann under mina solglasögon. Hur jag fick bita ihop på jobbet. Hur jag grät på rasten. Hur jag grät på bussen hem. Och hur jag blev omfamnad av min bästa vän. Som låste upp dörren med mig. Som fick se tomheten hemma. Och hur nyckeln låg på dörrmattan. Nyckeln som nu också var min igen. 

Det må vara en tung dag. Men jag har gått vidare och känner mig så stark och glad i mig själv. Men det som ligger i mitt förflutna kommer alltid att finnas kvar inom mig. Det är inget som går att radera. 

Idag ska jag jobba hela dagen, även hela helgen. Pappa och co är i Åre och jag är superavis. Men så är det här i vuxenlivet, man kan inte alltid få det man vill ha. 

Nu ska jag göra mig redo för dagen, 

Kram fina ni!