Hallå, 

I dessa tider är det inte konstigt att man börjar tappa hoppet om det mesta? Året som jag sagt ska bli det bästa, håller på att rasa samman helt och hållet. Det är som att vi lever under ett tredje världskrig - och alla är lika sårbara, hjälplösa och utsatta. Må detta få ett stopp. Helst nu.

Jag har spenderat mina första dagar i april- även mina första dagar som permitterad- hemma i min lägenhet. Har städat en hel del, tränat och sett på outlander. 

Blivit beroende av nocco "Limon", så fruktansvärt god. Och har käkat tacotallrik till middag i dagarna 2. Lyxade med bananpannkakor till brunch i morse och försöker vänja mig vid att livet kanske inte kommer vara så lätt framöver. 

Imorgon är det i alla fall fredag och jag ska jobba i några timmar. Kommer kännas väldigt konstigt att enbart jobba korta pass och ha hela kvällen kvar till annat. Är liksom inte van vid att ha det så. Min dygnsrytm kommer att få sig en rejäl omgång haha. Det positiva är att jag kommer ha mer tid till att träna och ta hand om mig själv, så det är väl bra antar jag. 

Kram på er,